HMUb ULVEN

Skriv gärna i min
Min gästbok

Eller i min gästmapp

Du är besökare

sedan 16 april 2013

HMUb ULVEN

Byggd på Karlskrona Örlogsvarv
Data: Draken, Gripen, Ulven.
Typ: Enkelskrov
Sjösatt den 6 mars 1930 på Karlskrona Örlogsvarv
Längd: 66.2 meter
Bredd: 6.6 meter
Deplacemant: 667 ton
Fart i övervattensläge: 10 knop
Fart i undervattensläge: 8 knop
Största dykdjup: 60 meter
Beväpning: 3st 53 cm stävtuber
1st 53 cm häcktub, 1 st 10.5 cm kanon.
Bemanning: 35 man

Under mellankrigstiden utvecklades det svenska ubåtsvapnet och omfattade vid det andra världskrigets utbrott femton ubåtar, samtidigt som en satsning på modernare ubåtar, väl anpassade till det nya sjökriget, var på gång.
Draken-klassen (Draken, Gripen och Ulven) levererades under åren 1929 till 1931. Draken-klassen var en vidareutveckling av Bävern-klassen.
Ulven ingick i vad som kallades för Göteborgseskadern, som stod under befäl av Å Grefberg. Denna hade att planera övningar så att alla i eskadern ingående fartyg fick bästa möjliga utbyte av verksamheten. Utöver det vanliga kravet på rationalitet kom även att landet hade ont om drivmedel, varför man ständigt måste se till att alla nödvändiga förflyttningar gjordes så korta som möjligt.
Av den orsaken var det nödvändigt att lägga övningar så nära baserna som möjligt. Vattnen utanför Göteborg och Marstrand blev därför ett naturligt övningsområde. Planeringen var svår, eftersom risken för minor, både förankrade och drivande slitminor, dels att man var hänvisad till endast utnyttja svenskt territorialvatten. Svenskt territorialvatten sträckte sig formellt fyra sjömil utanför de yttersta skären, men Tyskland erkände inte mer än tre sjömil och den svenska regeringen ansåg sig inte ha kraft att hävda mer.
Årets första övning var upplagd så att pansarskeppet och jagarna skulle förflytta sig utefter det smala stråket av svenskt vatten under övningen i att skydda sig från ubåtsanfall. Ubåtarna kunde inte uppträda i samlat förband, utan tilldelades var sin ruta de fick uppehålla sig i avvaktan på att målfartygen skulle passera, så att anfallet kunde utföras.
Under första dagens övning för ubåtarna observerades ULVEN anfalla på förmiddagen men inte på eftermiddagen. Det var ingenting anmärkningsvärt i det. Det var svårt att komma till skott och långt ifrån alla ubåtar lyckades.
Samma kväll uppfattade Vingas bottenhydrofonstation underliga ljud. Det lät som hammarslag. Bäringen var 320 grader – precis i den riktningen hade ULVEN övat.
Allvarligt var att man inte lyckades få radiokontakt under natten för order om att skifta ruta. Först då MANLIGHETEN inte heller vid målgång på fredagsförmiddagen den 16 april 1943 kunde se något livstecken från ULVEN förstod man att någonting hänt henne.
Området avsöktes, men minor var det enda som hittades. Samtidigt beordrades samtliga fartyg till sjöss för att söka, samt att det begärdes flygspaning från F6 och F9. Spaningarna gav resultat, då DRAKEN hittade en av ULVENS telefonbojar, men kabeln var avsliten. Då stod det klart att ULVEN drabbats av en olycka. Natten till den 17 april gick officerare runt på öarna och vädjade fiskare om hjälp, varenda tillgänglig fiskebåt med besättning ställde upp och gick ut för att bistå marinen. Efter en period av intensivt sökande hittades hon den 5 maj sydväst Stora Pölsan av fiskebåten GG 195 NORMY med fyra mans besättning med skeppare Manne Johansson, Karl-Emil Johansson, K. Johansson och Olof Byrö, alla hemmahörande på Hälsö, Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård, som hjälpte till i sökandet i nästan tre veckor. Cirka kl 17.00 fick NORMY fast med sin svepwire. Positionen var latitud, nord 57 grader 45,05 minuter, longitud, ost 11 grader 26,8 minuter, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen på 52 meters djup. Efter tre veckors intensivt sökande syd väst Stora Pölsan utanför Göteborgs norra skärgård var gåtan om ULVENS tragiska försvinnande löst. ULVEN var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina och hade gått till botten med sådan kraft att den hade tryckt in hela förstäven i bergbotten. Cirka 1 500 man deltog med flyg, fiskebåtar, marinens fartyg och sjöräddningssällskapets sjöräddningskryssare i sökandet. Det var den största räddningsoperation som någonsin organiserats i Sverige.
Ulven låg på 52 meters djup. Bärgningen blev mycket svår i hårt väder och andra svårigheter, som här kommer att förbigås men den 1 augusti kunde Ulven, hängande mellan bärgningspontonerna Frigg och Oden bogseras in till Eriksbergs varv.
Efter upplyftning och bärgning fördes ULVEN långsamt genom skärgården där hon hälsades av öborna med flaggorna på halv stång in mot Göteborg. Den 2 augusti klockan 02.30 var ULVEN helt bärgad och torrlagd, och de 33 omkomna besättningsmännen kunde samtliga omhändertas. Endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, i och med att han satt i arrest vid det aktuella tillfället. Hela händelseförloppet följdes med stort intresse av landets media för att rädda besättningsmännen på ULVEN, och nyheten om förlisningen skapade mycket djup förstämning i landet.
Vid undersökningen kunde konstateras att en mina hade detonerat omedelbart akter om det tryckfasta skottet mellan förliga torpedrummet och manskapsrummet och mitt under kölen; att undre delen av förskeppet var kraftigt intryckt efter en kollision. (Ulvens stäv hade stött med stor kraft mot den steniga havsbottnen).
Den följande utredningen visade att Ulven träffat en mina (troligen tysk) och sjunkit direkt. Klockorna ombord hade stannat på 18.10.
Samtliga besättningsmän återfanns ombord.
Den rättsmedicinska undersökning visade att fem besättningsmän, som befann sig vid platsen för minsprängningen, omedelbart omkommit genom svåra sprängskador och den övriga besättningen ljutit döden genom drunkning och döden skett omedelbart efter sprängningen.
Samtliga 33 personerna i besättningen kunde identifieras.
Sökandet efter Ulven torde vara ett av de största räddningsarbeten som någonsin organiserats till sjöss.
Man har efteråt konstaterat, att marinens personal, såväl till sjöss som iland utfört ett synnerligen professionellt arbete, att alla deltagande fiskare ställt upp på ett fantastiskt sätt och med livet som insats.
Den 4 augusti 1943 jordfästes de omkomna i en ceremoni ledd av marinpastor Uno Eklund på Nya Varvet i Göteborg. "Fosterlandet tackar Dig" lydde inskriften på marinens kransar.

ULVEN:s undergång var en av flera som drabbade det svenska försvaret under andra världskriget, trots att Sverige inte deltog i kriget.
Den första av de större olyckorna inträffade i oktober 1940, då en färja på sjön Armasjärvi i Norrbotten vattenfylldes och sjönk med 46 armésoldater.
Den andra drabbade de tre jagarna GÖTEBORG, KLAS HORN och KLAS UGGLA, som sprängdes och sjönk med 33 sjömän den 17 september 1941.
Det svenska passagerarfartyget HANSA torpederades den 24 november 1944 av en sovjetisk ubåt, vilket kostade 84 människor livet.

Källa: Militärhistoriska avd. vid Militärhögskolan

hagmanstorp(at)hotmail.com
Byt ut at mot @