Startsida
Bryggerier i Majorna
Fyrar
Gamla
färjförbindelser
på Göta Älv
Gamla ångslupar
byggda i Göteborg
Gamla kartor
Harry
Martinsson
HMUb ULVEN
Jubileumsutställningen 1923 Göteborg
Ludviksbergs Mekaniska Werkstad
Majorna och Klippans Kulturreservat
Majornas
Gasverk
Marstrandsbolagen
Min
vykortssamling
Sessanlinjen
Svenska Amerika Linjen
Sänkta svenska
handelsfartyg under II:a världskriget
Teneriffa
Vädersågen Majorna
Skriv gärna i min gästbok
Min gästbok
|
|
Ångslupar på Göta
Älv
J. A. WADMAN
Redan den 4
juli 1837 berättar Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning att en elegant
ångslup med maskineri af 6 hästars kraft ung 4 ihk, som fått namnet WADMAN byggd i trä hos Djurgårdsvarvet
i Stockholm. En räkning från Djurgårdsvarvet5 juli 1837, som finns i
Kommendörkapten J G von Sydows arkiv på Sjöhistoriska museet i
Stockholm, var rikligt utrustad till ångmaskinen och ångpannans
beklädnad. Med timmermans- och byggmästarlön gick detta på drygt 150
riksdaler banko.
Hon skall trafikera en linje från staden till Klippan, varje onsdag
och lördag. Vid Klippan mötte hon den Norska postbåten PRINDS CARL, som
gick från Oslo till Köpenhamn där även Göteborg anlöptes, och J. A.
Wadman fick som främsta uppgift att föra passagerare mellan Göteborg och
stadens uthamn Klippan.
Den 4
juli 1837 berättade Götheborgs Handels- och Sjöfartstidning att "en
elegant ångslup med machineri af 6 hästars kraft", som fått namnet
Wadman, samma dag nedkommit från Stockholm. (En sådan nominell hästkraft
motsvarar ungefär 4 ihk.)
En räkning från Djurgårdsvarvet 5 juli 1837, som finns i kommendörkapten
J. G. von Sydow s arkiv på Sjöhistoriska museet i Stockholm , visar att
ångslupen där försetts med en rad detaljer till ångmaskinen och
ångpannans beklädnad , bl a tre ekplankor, furuplankor, järnskruvar,
eldspett och raka. Med timmermans- och byggmästarlön gick detta på
drygt 150 riksdaler banko.
Räkningen var ställd till "Rederiet i ångbåten Wadman", bakom vilket
stod två säkerligen betydande göteborgare. Det finns en uppgift om att
både skrovet och maskinen om 6 nominella hästkrafter skulle ha byggts i
Nyköping. Detta verkar dock föga troligt bl. a. eftersom den kom ner
till Göteborg från Stockholm . Förmodligen är ångslupen istället
identisk med en som byggdes för Lorentz Giers i Göteborg 1837 och hade
en 6 hkr. ångmaskin från Brevens bruk, enligt en korrespondens i J G von
Sydows samling på Sjöhistoriska museet i Stockholm.
Hur stor hon var är okänt, m en den ångslup Landscrona som 1838 byggdes
i Nyköping och hade 5 hästars kraft var bara ca 11,6 m eter lång och
2,75 m eter bred.
Wadman hade nog liknande mått, men var kanske något större.
Den 4 juli 1837 berättade Götheborgs Handels- och Sjöfartstidning att
"en elegant ångslup med machineri af 6 hästars kraft", som fått namnet
Wadman, samma dag nedkommit från Stockholm. (En sådan nominell hästkraft
motsvarar ungefär 4 ihk.)
En räkning från Djurgårdsvarvet 5 juli 1837, som finns i kommendörkapten
J. G. von Sydow s arkiv på Sjöhistoriska museet i Stockholm , visar att
ångslupen där försetts med en rad detaljer till ångmaskinen och
ångpannans beklädnad , bl a tre ekplankor, furuplankor, järnskruvar,
eldspett och raka. Med timmermans- och byggmästarlön gick detta på
drygt 150 riksdaler banko.
Räkningen var ställd till "Rederiet i ångbåten Wadman", bakom vilket
stod två säkerligen betydande göteborgare. Det finns en uppgift om att
både skrovet och maskinen om 6 nominella hästkrafter skulle ha byggts i
Nyköping. Detta verkar dock föga troligt bl. a. eftersom den kom ner
till Göteborg från Stockholm . Förmodligen är ångslupen istället
identisk med en som byggdes för Lorentz Giers i Göteborg 1837 och hade
en 6 hkr. ångmaskin från Brevens bruk, enligt en korrespondens i J G von
Sydows samling på Sjöhistoriska museet i Stockholm.
Hur stor hon var är okänt, m en den ångslup Landscrona som 1838 byggdes
i Nyköping och hade 5 hästars kraft var bara ca 11,6 m eter lång och
2,75 m eter bred.
Wadman hade nog liknande mått, men var kanske något större.
Den 21 maj 1841 finns följande annons införd i Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning;
Öppen Auktion, som förrättas på Herr . Landgrens Skeppsvarf vid Göteborg
den 8 nästkommande Juni Kl. XI f. m. försäljas till den högstbjudande i
godt stånd varande Ångslupen WADMAN, om fulla 6 hästars kraft, byggd
1837 å Djurgårdsvarfvet i Stockholm i Kravell af Ek och Furu, samt
tätförtimrad öfver maschinrummet. Den är försedd med Maschineri af
Öfver-Direktör Swartz Patenterade invention med rörliga cylindrar, och
ångpanna af naglade kopparplåtar, nygjord år 1839. Slupen, som är
heldäckad med Salong, rymmer, med däcket inberäknad, beqvämt 60
personer, går väl i sjö, gör minst 6 knops fart, och har tillräcklige
inventarier, enligt serskild förteckning, hvilka komma att åtfölja
köpet.
Mot antaglig säkerhet, kan anstånd med betalningen af halfva summan
erhållas på längre eller kortare tid, lämpad för köparens beqvämlighet.
Om köpe- och betalningsvillkoren i öfrigt, son vid Auktionstillfället
närmare uppgifvas, kan dessförinnan skriftligen afhandlas med
undertecknad. Götheborg den 7 maj 1841.
L. J.
WETTERMAN,
t. f.
Krono-Fogde.
Den första ångfärjan hette helt
enkelt ÅNGFÄRJAN och insattes av ett bolag på linjen Klippan -
Färjestaden 1874. Den ersatte en äldre roddfärja och var avsedd för både
passagerare och hästdragna fordon. Färjan kom i folkmun att kallas för "Bonnafröjda".
Det 1865 bildades Göteborgs Ångslups AB, och ombildades 1872 till
Göteborgs Nya Ångslups AB och kom att dominera hamntrafiken under många
år. Bolaget hade flera linjer som trafikerades med små ångslupar.
OBERON
Hon byggdes
1853 och har byggnadsnummer 68. Hon var den första som byggdes med
Lindholmens ångmaskin på 48 ihk (indikerade hästkrafter) eller 12 nhk
(nominella hästkrafter) (maskin nummer 1). Beställare var ett bolag i
Göteborg.
OBERON, var en hjulångslup, byggd i trä på Lindholmens varv. Hon
kallades även KIKHOSTAN. År 1854 var insatt i trafik mellan Gamlestads
Bro och Klippan. 1856 döptes hon om till DELFINEN. Samma år såldes hon
till St. Petersburg, Ryssland för trafik på floden Neva.
OBERONS:s
turlista
Klicka på miniatyrbilden och en större bild kommer upp.
TÄRNAN
Hon byggdes
på Lindholmens Varv år 1855 i trä för ett bolag i Kristinehamn. År 1865
såldes TÄRNAN till Göteborgs Ångslupsbolag. Hon sätts in i trafik på
linjen Gamlestads Bro och Klippan.
EJDERN
Hon byggdes
på Lindholmens varv år 1855 för Keillers Ångslupsbolag i Göteborg,
såldes år 1856 till Göteborgs Ångslupsbolag. Hon sätts in i trafik på
linjen Gamlestads Bro och Klippan.
RÖDA STEN
Byggdes år 1853 hos Keillers
Werkstad som ångslup till
Alex Keiller & Co., Göteborg.
Insatt i trafik på linjen Skeppsbron - Klippan.
KLIPPAN
Byggd år
1857 hos Keillers Mekaniska Werkstad som KLIPPAN till Alex Keiller &
Co., Göteborg.
Övertogs år 1865 av Göteborgs Ångslupbolag, och fortsätter trafikera
linjen Göteborg - Klippan.
KUSTEN
Byggdes år 1857 hos
Keillers Werkstad som ångslupen KUSTEN till
Alex Keiller & Co, Göteborg.
Insatt i trafik mellan Göteborg - Klippan.
NECKEN
Byggd år 1859 hos
Keillers Werkstad som ångslupen NECKEN till
Alex Keiller & Co, Göteborg.
Insatt i trafik på linjen Skeppsbron - Klippan, Göteborg
Såld år 1865 till Göteborgs Ångslups AB, Göteborg.
Fortsatt trafik på traden Skeppsbron - Klippan, Göteborg.
Är 1867 säljs hon
till
Trollhättan. Ombyggd till bogserbåt på Stallbacka kanal.
NECKEN
I Göteborg
startade
år 1868 ett nytt rederi som hette Ångfartygs
AB Necken och beställde hos
Lindholmens Varv, en ny last- och passagerarångare som fick namnet
NECKEN.
Hon skulle bli älvens trognaste ångare.
Hon gick på premiärtur år 1868
från Lindholmen. Hon
hade grönmålat skrov med
en kupig överbyggnad midskepps
och ett rödmålat band
på skorstenen. Hennes
huvudlinje var mellan Göteborg och
Vänersborg som ombesörjdes
under nästan alla år
fram till 1939. Hon fick ett tag i
slutet av 1800-talet trafikera
Särö. Den sista tiden
gjorde hon lustresor till Vinga
och Trollhättan på söndagarna.
Hennes kajplats vid
Lilla Bommen var på den
plats där barkskeppet
Viking
låg tidigare.
Här låg flera älvbåtar under
alla år. Efter Lilla
Bommen brukade älvbåtarna gå till
oceanfartygen i någon av
Göteborgs hamnar för
att lossa sina laster i fartygens
sidor.
NECKEN:s
hemvist ändrades, först till
Trollhättan och sedan
till Vänersborg.
År 1940 säljs hon till Ringön för skrotning.
LÅNGEDRAG
Byggdes år
1865 hos Keillers Werkstad
som ångslupen LÅNGEDRAG
för Alex Keiller & Co, Göteborg.
Insatt i trafik på linjen Skeppsbron - Klippan - Långedrag, Göteborg.
År 1866 säljs hon till Göteborgs Ångslups AB, Göteborg med fortsatt
trafik på linjen Skeppsbron – Långedrag.
Såldes 1868 till Linköping. Döptes om till GRIPEN.
År 1907 såldes hon till grosshandlare Axel Samuelsson, Tranås.
Insatt i trafik på sjön Sommen.
Såldes senare till E Andersson, Kinda.
QVIBERG
Hon byggdes 1892
hos
Halmstads Gjuteri och Mekaniska Verkstad, och döptes till NECKEN. År
1895 såldes hon till Sävenäs Trävaru AB och döptes om till QVIBERG, även
kallad KIKHOSTAN och sattes in i trafik mellan Lilla Bommen och Kviberg.
Hon blev utkonkurrerad av ångslupen GAMLESTADEN. Hon såldes 1905 till G
Zetterberg i Jönköping och döptes om till GUSTAV.
GAMLESTADEN
Kom till Göteborg 1895. Hennes
ursprung okänt. Hon sattes in i trafik mellan Lilla Bommen och Kviberg.
Hon kallades även för KAFFEBRÄNNAREN. Redare fram till 1905 var Anders
Gustav Andersson. När QVIBERG blev utkonkurrerad höjdes biljettpriserna
från 10 till 15 öre. När spårvägen drogs fram till Kviberg lades
GAMLESTADEN upp.
Göteborgs
Ångslups AB bildades 1865 för att få stadga på trafiken. År 1872 hade
Ångslups AB råkat i oordning. För att få dom på rätt fot igen
rekonstruerades ångslupsbolaget under namnet Göteborgs Nya Ångslups AB
som under de följande årtiondena fick Skärgårds- och Långedragstrafiken
som sitt verksamhetsfält, men i vars flotta ingick också 6 – 7 små
ångslupar i lokaltrafik.
Ångslupar
byggda i Göteborg
Större passagerarfärjor på Göta Älv
DAN BROSTRÖM

Foto: Lars-Olof Hansson
Byggd hos
Bröderna Larssons Mekaniska verkstad, Kristinehamn.
Sjösatt vid varvet den 15 november 1962, och döpt till DAN BROSTRÖM, av
fru Kerstin Wijk-Broström, dock utan den traditionella champagneflaskan.
Byggnadskostnad 800.000 SEK.
Levererades 1963, till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg. Trafik på
traden Haket - Hisingstad (Lindholmen).
Linjen utökas den 4 juni 1968, med att även anlöpa Sörhallsberget, detta
p.g.a. att linjen Fiskhamnen - Sannegårdshamnen - Sörhallsberget lagts
ned denna dag.
Linjen ändras åter den 10 augusti 1979, till Haket - Hisingstad
(Lindholmen) då trafiken inte riktigt blivit vad man tänkt sig.
Såldes till AB Göteborg - Styrsö Skärgårdstrafik, Göteborg den 1 januari
1972, för 535.000 SEK. Fortsätter på samma trad, dock med glesare
trafik.
Trafiken på linjen Haket - Hisingstad (Lindholmen) nerlagd den 27 april
1990, då de nya Älvsnabben 1 och Älvsnabben 2 levereras och börjar
trafikera älven.
Hon säljs år 1994 till Nya
Stiftelsen Göteborgs Maritima Centrum, Göteborg. Används som entré till
museet vid Packhuskajen.
466 pass.
DAVID
CARNEGIE

Beställd år
1950 av Göteborgs hamnstyrelse, Göteborg, hos Falkenbergs Varv, för
leverans den 15 maj 1951.
Döpt till DAVID CARNEGIE, av Göteborgs stadsfullmäktiges ordförande
Ernst Jungen vid en ceremoni vid Falkenbergs varv, den 15 maj 1951.
Levererad till Göteborgs hamnstyrelse, Göteborg den 24 augusti 1951.
Hon sattes in i trafik på leden Färjenäs - Klippan, Göteborg, den 10
september 1951
Hon byggdes om 1962. Salongen på ena sidan tas bort och kapaciteten ökar
då från 14 till 20 personbilar.
Upplagd vid Hamnens varv på Ringön efter att Älvsborgsbron öppnats, i
november 1967.
270 pass.
14 bilar.
I juni 1970 såldes hon till Mo och Domsjö AB, Husum för 106.000 SEK.
Används för att bärga sjunket björktimmer vid fabrikerna i Husum och
Örnsköldsviksdistriktet.
ELSA

Byggd år
1899 hos Göteborgs Mek. Verkstad för Göteborgs Nya Ångslups AB.
Såldes år 1917 till Ångslups AB Hisingen och får namnet GÖTAVERKEN.
Hon sattes in i trafik på linjen mellan Residensbron - T-kanalen
tillsammans med Hisingen.
Inköps år 1918 av hamnstyrelsen och återfår namnet ELSA.
År 1933 såld till AB Bröderna Edman i Marstrand.
Uthyrd
till Marstrands Nya Ångfartygs AB, Marstrand. Insatt i trafik på linjen
Marstrand - Tjörn.
År 1938 såld till Axel Nordström Åmål omdöpt till MYSINGEBADEN
trafikerar hon Söderby brygga - Muskö i Stockholms södra skärgård.
År 1941 såld igen flera gånger och får namnet ELFSNABBEN och motoriseras
1948.
År 1963 kommer hon till Gränna och trafikerar Visingsö som RAN II, men
flyttas senare till Västkusten och trafikerar linjen Lysekil -
Fiskebäckskil.
År 1972 såld till N E Adamsson, Karlsborg.
ERIKSBERGSFÄRJAN

ERIKSBERGSFÄRJAN byggd 1943 hos Norderwerft Köser & Meyer, Hamburg,
Tyskland som Mecklenburg, för byggnadsförvaltningen i Lübeck. Hon gick
då i trafik som bilfärja mellan Travemünde och Priwall. När färjan 1951
köptes av Eriksberg gjordes en ombyggnad till personfärja. Tekniskt ett
var hon en av de modernaste i landet och var utrustad med Voith –
Schneiderpropellrar. Tack vare propellrarnas egenskaper behövdes inget
roder, utan all manöver sköttes direkt från styrhytten. Hon kunde t ex
köras i sidled med 3 knops fart. Fartygsinspektionen utfärdade
passagerarcertifikat för färjan den 23 oktober 1951 och då för 521
passagerare vilket utökades den 11 mars 1961 i certifikatet att gälla
för 698 passagerare. Varvet skötte transporterna över älven fram till
våren 1967 då Styrsöbolaget tog över trafiken. Eriksberg ägde
fortfarande färjan men Styrsöbolaget bemannade den och stod för driften.
ERIKSBERG fortsatte sina turer morgon och kväll fram till den 26 augusti
1977 då trafiken lades ner. Hon lades upp vid varvet till försäljning,
men inte förrän 1983 såldes hon till Stockholm. 1989 säljs hon till
Restaurang Eriksbergsfärjan AB. Hösten 1989 avförs hon som fartyg.
EVA
Byggd år
1891 hos Ljunggrens Verkstad för C J Börjesson Karlskrona och gick
huvudsakligen mellan Karlskrona och Lyckeby.
Blev okänt år omdöpt till TURISTEN.
År 1919 såld till Göteborgs Hamnstyrelse som gav henne namnet EVA
och sattes in på linjen Frigången - Färjenäs.
Såldes år 1923 till Storumans Trafik AB och återfick namnet TURISTEN.
Trafikerade sjön Storuman fram till år 1930.
År 1933 såld till flottningsföreningen och ombyggdes till bogserbåt med
namnet STOR-NILA.
År 1971 såld till Umeå 1973 fanns STOR-NILA i Kylören
nära Nordmaling.
FÄRJAN 1

Levererad av
Lindholmens Varv den 15 november 1914, till Göteborgs Hamnstyrelse,
Göteborg.
Trafik på linjen Fiskhamnen - Sannegårdshamnen.
Sista dagen i trafik den 19 september 1963.
575 pass.
6 personbilar.
Mellan 1964 – 1968
säljs hon till Göteborgs Mudder AB.
År 1968 säljs hon till Fartygsentreprenader AB i Marstrand, och år 1985
huggs hon upp.
FÄRJENÄSFÄRJAN/BONNAFRÖJDA/FÄRJAN
2

Den första
ångfärjan hette helt enkelt ÅNGFÄRJAN och insattes av ett bolag på
linjen Klippan - Färjestaden 1874. Den ersatte en äldre roddfärja och
var avsedd för både passagerare och hästdragna fordon. Färjan kom i
folkmun att kallas för "Bonnafröjda".
Det 1865 bildades Göteborgs Ångslups AB, och ombildades 1872 till
Göteborgs Nya Ångslups AB och kom att dominera hamntrafiken under många
år. Bolaget hade flera linjer som trafikerades med små ångslupar.
Levererad den 1 mars 1874, av Eriksbergs Mekaniska Verkstad som
FÄRJENÄSFÄRJAN.
Trafik på linjen Klippan - Färjenäs.
Såldes till Göteborgs Hamnstyrelse och omdöpt till FÄRJAN 2, juni 1915.
Ombyggd och renoverad 1919.
Fram till 1893 hette skepparen på FÄRJENÄSFÄRJAN/Bonnafröjda Adolf
Danielsson. Han efterträddes 1893 av Peter Theodor Pettersson som
skeppare, verksam fram till 1928.
Såldes den 29 september 1928 till Maskinaffären Generator. Firman tog ur
maskin och sålde skrovet till Trävaru AB N. Chr. Jenssen i Karlstad som
använde henne som pråm för trävaror och bogserades dagligen mellan
sågverket på Bergholmen till Orrholmen i Karlstad. Den kallades då för
Lördagsglädje. Då trävarubolaget upphörde såldes FÄRJENÄSFÄRJAN till en
privatperson i Skoghall som hade ett mudderverk, förmodligen till någon
sorts "grej"-pråm, enligt utsago skulle den vid ett tillfälle ha kantrat
och sjunkit i Vänern.
FÄRJAN 2/ LIDINGÖFÄRJAN
1
Byggd hos
Södra Varfvets Plåtslageri, Stockholm.
Sjösatt den 16 januari 1907.
Levererad i augusti 1907 som LIDINGÖFÄRJAN 1 till Lidingö Trafik AB,
Lidingö. Trafikerar Ropsten - Islinge färjeläge med spårvagnar och
passagerare. Hon läggs upp 1925 efter att Lidingöbron öppnats.
Hon såldes till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg den 7 augusti 1928 och
omdöpt till FÄRJAN 2. Ombyggd vid Lödöse varv. Rälsen borttagen och
däcket förstärkt.
Insatt i trafik mellan Klippan och Färjenäs (Linje 1) den 18 december
1928.
Hon såldes till Skrot & Avfallsprodukter, Göteborg den 10 november 1966
och byggdes om till pråm.
FÄRJAN
3

Foto: J. C. Lund, Täby
Beställd av
Göteborgs Hamnstyrelse den 19 december 1919, hos Motala Verkstad.
Kontrakterad byggnadskostnad 184.000 kr.
Den 18 september 1920 provkörs hon på sjön Boren.
Levererad till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, den 18 september 1920.
Priset för färjan sänks med 200 kr på grund av försenad leverans. Varvet
får dock fullt betalt eftersom färjan har högre effekt och mindre
kolåtgång än som kontrakterats. Trafik på linjen Sänkverket -
Hisingstad.
Sattas i trafik 1927 på traden Fiskhamnen - Sandviken - Eriksberg -
Fiskhamnen.
Färjan tar 196 passagerare.
Såld till Lundby Skeppsservice AB, Göteborg, 1968
FÄRJAN 4

Systerfartyg till FÄRJAN 3
Beställdes
av Göteborgs Hamnstyrelse, den 19 december 1919, hos Motala Verkstad.
Kontrakterad byggnadskostnad 184.000 kr.
Provtur på sjön Boren den 8 oktober 1920. Levererades den 18 oktober
1920, till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg.
Priset för färjan sänks med 400 kr på grund av försenad leverans med 69
dagar. Varvet får dock fullt betalt eftersom färjan har högre effekt och
mindre kolåtgång än som kontrakterats.
Insatt i trafik på linjen Residensbron - T-kanalen (Linje 5).
Byggdes om 1934. Nya styrhytter och salongsskott i teak samt tak över
för- och akterdäck.
Sista turen på linjen Residensbron – Götaverken gick den 2 juni 1954.
Används istället som extrafärja på andra linjer i högtrafik.
Ombyggd 1956. Styrhytterna förstoras i akterkant.
Åter ordinarie färja på linjen Residensbron – Götaverken 1968.
Upplagd vid Hamnens varv på Ringön den 31 juli 1970, då linjen
Residensbron - Götaverken upphör.
Färjan skänks till Sjöfartsmuseet i Göteborg, den 29 juni 1972.
196 pass.
I dag 100 pass.
FÄRJAN
5/VICTORIA

Levererad av
Göteborgs Mekaniska Verkstad 1899, som VICTORIA till Göteborgs Nya
Ångslups AB, Göteborg.
Trafik på linjen Sänkverket - Hisingstad.
Hon såldes till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg år 1917.
Hon döptes om till FÄRJAN 5, år 1920. Insatt på linjen Residensbron -
Götaverken.
138 pass
År 1956 såldes hon till Andelsföreningen Smögens Bilfärja u p a, Smögen
för 5.000 SEK.
1957
säljs hon till AB Göteborgs Torskmjölsfabrik, Göteborg och omdöpt till
VICTORIA. Nedskuren till pråm. Transport av skrapfisk från Göteborgs
fiskhamn till bolagets fabriker på Ängholmen och Malön.
I september 1972 säljs hon till Torsten Johannisson, Göteborg för
skrotning.
FÄRJAN 6

Levererad av
Brynäs varv, i oktober 1907, som LIDINGÖFÄRJAN 2 till Lidingö Trafik AB,
Lidingö. Trafikerar Ropsten - Islinge färjeläge.
Sätts in i trafik på traden Ropsten - Djursholm – Viggbyholm, 1925.
Uthyrd till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, den 1 maj 1927, för 7.200
kr/år och omdöpt till FÄRJAN 6. Trafik på linjen Sänkverket -
Hisingstad.
Den 31 december 1928 såld hon till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg.
1963 flyttas hon till linje 3 mellan Fiskhamnen - Sannegårdshamnen.
Läggs upp vid Hamnens varv på Ringön som reservfärja den 1 januari 1966.
204 pass.
Såld 1967 till Hansson & Lundblom Motor AB, Göteborg för 12.000 SEK.
Såldes den 11 november 1998 till Rederi Stockholms Ström HB, Stockholm
för 1,5 milj SEK och omdöpt till STOCKHOLMS STRÖM 3. Trafik på linjen
Slussen - Fjäderholmarna samt charter.
FÄRJAN
7

Foto: Leif Törne
Byggd 1893
hos William Lindbergs Verkstads- och Varfs AB, Stockholm
Levererades 1893 som SALTSJÖBADEN 2 till Jernvägs AB Stockholm.
År 1937 säljs hon till Stockholms Ångslups AB, Stockholm.
År 1938 säljs hon till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, i juni 1938,
för 13.500 kr och omdöpt till FÄRJAN 7.
Används mest som reservfärja.
205 pass.
GRETA
Byggd år 1905 hos Kristinehamns Mekaniska Verkstad, Kristinehamn,
som EXPRESS till Karlstads Ångslups AB,
Karlstad.
Insatt i trafik på linjen Karlstad - Hammarön.
År 1914 säljs hon till Stockholms Ångslups AB, Stockholm och omdöpt till
BRYNHILD
År 1919 säljs hon till Göteborgs hamnstyrelse, Göteborg, och
inofficiellt omdöpt till "GRETA".
Insatt i trafik på linjen
Resindensbron - Klaffbron.
År 1935 säljs hon till AB Skandinaviska Fartygsagenturen, Göteborg.
Samma år säljs hon till Frans Wilhelm Lundholm (firma Expressbyrån),
Luleå. Trafik på traden Luleå - Gråsjälören.
År 1945 säljs hon till Johan August Johansson, Luleå och omdöpt till
BRITT. Ombyggd till gruspråm.
År 1953 säljs hon till Mårten, Rolf och Gottfrid Lundström, Pitsund,
Piteå och omdöpt till MERGO. Ombyggd till fiske- och fraktfartyg.
År 1965 säljs hon till dykaren Ulf Löfgren, Luleå. Ombyggd till
dykarbåt.
År 1967 säljs hon på exekutiv auktion till Skandinaviska Banken och
omdöpt till ÅLFORS.
År 1968 säljs hon till Kjell Nyström, Luleå.
År 1972 säljs hon till AB Nyström & Hellströms Dyk & Bärgningsservice
(Kjell Nyström), Luleå.
HISINGEN

Foto: Christer Samuelsson
Byggd år
1904 hos Göteborgs Mek. Verkstad för egen räkning i samband med
flyttningen av varvet till Hisingen. Hon döptes till HISINGEN.
Övertogs i början av 1910-talet av Ångslups AB Hisingen och gick
tillsammans med GÖTAVERKEN mellan Residensbron - T-kanalen.
Hyrdes år 1915 av Hamnstyrelsen som 1917 köper henne.
Trafikerar därefter mest linjen Fiskhamnen - Eriksberg, men gick även
som reserv på de andra linjerna.
Ligger från mitten av 1950-talet mest upplagd och säljs 1960 till
Ljungbergs Taxi på Styrsö.
Där motoriseras hon och får namnet VIKING och används som taxibåt på
Styrsö tills mitten av 1990-talet.
Nu ligger hon som HILDA vid Gullbergskajen.
HUGO HAMMAR

Byggd hos
Lödöse Varv, Lödöse.
Hon sjösattes den 18 december 1953. Döpt till HUGO HAMMAR, av fru Cyssie
Hammar vid sjösättningen vid varvet.
Levererades till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, den 13 mars 1954.
Byggnadskostnad 715.000 kr.
Hon sattes in i trafik på traden Stora Bommen - Lundbyhamnen (Linje 5),
den 2 juni 1954
Flyttar till traden Haket - Sörhallsberget - Hisingstad - Haket (Linje
4), den 4 juni 1968.
Hon flyttas tillbaka till traden Stora Bommen - Lundbyhamnen (Linje 5),
den 27 oktober 1968.
Hon läggs upp den 31 juli 1970, på Hamnens varv, Ringön efter att Linje
5 lagts ner.
Hon tog 397 pass.
Den 11 september 1973 såldes hon till Skrot & Avfallsprodukter,
Göteborg.
År 1978 byggs hon om till
transportfärja för lastbilar mellan Göteborg och södra skärgården. Hon
döps om till GÖTA.
År 1980 säljs hon till Landskrona och döps om till BACKAFALL.
Hon säljs år 1996 till Agne Stjärnström, Landskrona.
År 2012 skrotas hon efter bärgning i Malmö hamn.
JOHN E OLSON

JOHN E OLSON efter sjösättning.
JOHN E
OLSON, byggd hos Bröderna Larssons varv i Kristinehamn 1960, och
levererades till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg.
Hon sattes in i trafik på linjen Klippan – Färjenäs.
När Älvsborgsbron öppnas i november 1966, fortsätter färjan dock
trafiken, men endast med gång- och cykeltrafikanter på morgnar och
kvällar.
Sista turen på Linjen Klippan – Färjenäs den 2 april 1967. Hon tog 20
personbilar eller 700 passagerare.
Därefter läggs hon upp vid Hamnens varv, Ringön för försäljning.
I juli 1968 byggdes hon om, och utrustas med en 17 meter hög kran med en
22 meter lång arm och drygt 20 tons lyftkapacitet.
Bl a var hon behjälplig vid POONA-katastrofen den 15 juli 1971 i
Göteborgs hamn.
År 1985 säljs hon till Hallstavik.
Byter ägare några gånger innan hon hamnar hos Skanska Sverige AB i
Stockholm.
1964 totalförstördes hela Bröderna Larssons varvsrörelse av en brand.
Se även
Ångslupar byggda i Göteborg
Färjelinjerna
Linje 1
Klippan — Färjenäs
Person- och fordonstrafik
Trafiken har anor från 1632, då bönderna på Hisingssidan (då norsk) fick
privilegier att ordna färjetrafik över älven. De första färjorna var
roddfärjor, som så småningom ersattes med dragfärjor. Först 1874
levererade Eriksbergs Mekaniska Verkstad FÄRJENÄSFÄRJAN, en ångfärja på
25 bruttoton.
Insättandet av denna färja innebar givetvis en avsevärd förbättring för
trafikanterna bl. a. därför att tidigare rodd- och dragfärjor inte
kunnat användas vid hårt väder. Helt obesvärad av vädrets makter var
dock inte den nya färjan och dess smeknamn ”Bonnafröjda”, namnet syftar
på de besvärligheter, som hisingsbönderna hade med hästar och åkdon vid
överfarter i hårt väder. FÄRJENÄSFÄRJAN döptes om till FÄRJAN 2 när
Göteborgs Hamnstyrelse 1915 inköpte färjan. Efter en omfattande
ombyggnad 1919 trafikerade Färjan 2 denna linje till 1928, då hon
ersattes av en från Lidingö inköpt färja. Även denna erhöll namnet
FÄRJAN 2 och trafikerade linjen till år 1966, då Älvsborgsbron togs i
bruk och fartyget lades upp. Dessförinnan hade GHS [Göteborgs
Hamnstyrelse] 1951 satt in den nya motorfärjan David Carnegie på samma
linje för att bemästra det ökade trafikunderlaget, och 1960 måste
ytterligare en motorfärja, John E Olson, tagas i bruk. Således
trafikerade tre färjor samma linje.
Sedan den nya bron öppnats, trafikerades Linje 1 endast morgon och
kväll. Färjan JOHN E OLSON ombesörjde denna trafik för cyklister och
fotgängare till den 2 april 1967, då trafiken på den gamla färjeleden
definitivt lades ner.
Linje 2 Fiskhamnen —
Sandviken — Eriksberg
Persontrafik
FÄRJAN 3, som levererats av Motala Verkstad 1920 sattes in på linje 2 år
1927 och ersatte de slupar, som hittills upprätthållit förbindelsen. Då
linje 3 slopades den 1 januari 1966 utsträcktes linje 2 till
Sannegårdshamnen. Den 2 november 1968 upphörde linje 2 och Färjan 3
såldes.
Linje 3 Fiskhamnen —
Sannegårdshamnen
Person- och fordonstrafik
Den ökade industrialiseringen av Hisingen medförde ett behov av
fordonstransporter mellan Fiskhamnen och Sannegårdshamnen. FÄRJAN 1
levererades av Lindholmens varv i november 1914 och sattes i trafik på
linje 3. Tillkomsten av Göta Älvbron 1939 och slopandet av avgiften på
linje 1 år 1946 påverkade negativt linjens trafikunderlag, och från
mitten av 1950-talet gick FÄRJAN 1 endast morgon och kväll. Den ersattes
1963 av FÄRJAN 6, som trafikerade linjen tills den upphörde den 1
januari 1966.
Linje 4 Sänkverket —
Hisingstad (Haket — Lindholmen)
Persontrafik
Linje 5 Residensbron —
T-kanalen (Stenpiren — Götaverken)
Persontrafik
Källor:
Landsarkivet
Sjöfartsmuseet
Alla våra Ångslupar, av C G Olsson & Gert Ekström
Götaverken 1841-1941, Jubileumsskrift nr 8
©Copyright 2011-2019
Morgan Lundberg
Senast uppdaterad 12 april 2019
hagmanstorp(at)hotmail.com
Byt ut at mot @
|