Gamla färjförbindelser

på Göta älv

   

   

Startsida

Bryggerier i Majorna

Fyrar

Gamla färjförbindelser
på Göta Älv

Gamla ångslupar byggda i Göteborg 

Gamla kartor

Harry Martinsson

HMUb ULVEN   

Jubileumsutställningen 1923 Göteborg

Ludviksbergs Mekaniska Werkstad 

Majorna och Klippans Kulturreservat 

Majornas Gasverk 

Marstrandsbolagen 

Min vykortssamling 

Sessanlinjen 

Svenska Amerika Linjen  

Sänkta svenska handelsfartyg under II:a världskriget

Teneriffa 

Vädersågen Majorna


Skriv gärna i min gästbok

Min gästbok

Du är besökare
hidden hit counter
hidden hit counter
sedan 3 maj 2012

 

 

 

Ångslupar på Göta Älv

J. A. WADMAN

Redan 1837 började den första hjulångslupen J A WADMAN byggd i trä hos Nyköpings mekaniska verkstad, trafikera en linje från staden till Klippan. Här mötte hon den Norska postbåten PRINDS CARL, som gick från Oslo till Köpenhamn där även Göteborg anlöptes. Den lade då till vid Klippan, och förbindelsen in till Göteborg gick med Göteborgs första träångslup WADMAN.

Den första ångfärjan hette helt enkelt ÅNGFÄRJAN och insattes av ett bolag på linjen Klippan - Färjestaden 1874. Den ersatte en äldre roddfärja och var avsedd för både passagerare och hästdragna fordon. Färjan kom i folkmun att kallas för "Bonnafröjda".
Det 1865 bildades Göteborgs Ångslups AB, och ombildades 1872 till Göteborgs Nya Ångslups AB och kom att dominera hamntrafiken under många år. Bolaget hade flera linjer som trafikerades med små ångslupar.

 

OBERON

Hon byggdes 1853 och har byggnadsnummer 68. Hon var den första som byggdes med Lindholmens ångmaskin på 48 ihk (indikerade hästkrafter) eller 12 nhk (nominella hästkrafter) (maskin nummer 1). Beställare var ett bolag i Göteborg. OBERON, var en hjulångslup, byggd i trä på Lindholmens varv. Hon kallades även KIKHOSTAN. År 1854 var insatt i trafik mellan Gamlestads Bro och Klippan. 1856 döptes hon om till DELFINEN. Samma år såldes hon till St. Petersburg, Ryssland för trafik på floden Neva.


OBERONS:s turlista
Klicka på miniatyrbilden och en större bild kommer upp.

 

TÄRNAN

Hon byggdes på Lindholmens Varv år 1855 i trä för ett bolag i Kristinehamn. År 1865 såldes TÄRNAN till Göteborgs Ångslupsbolag. Hon sätts in i trafik på linjen Gamlestads Bro och Klippan.

 

EJDERN

Hon byggdes på Lindholmens varv år 1855 för Keillers Ångslupsbolag i Göteborg, såldes år 1856 till Göteborgs Ångslupsbolag. Hon sätts in i trafik på linjen Gamlestads Bro och Klippan.

 

RÖDA STEN 
 

Byggdes år 1853 hos Keillers Werkstad som ångslup till Alex Keiller & Co., Göteborg.
Insatt i trafik på linjen Skeppsbron - Klippan.

 

KLIPPAN

Byggd år 1857 hos Keillers Mekaniska Werkstad som KLIPPAN till Alex Keiller & Co., Göteborg.
Övertogs år 1865 av Göteborgs Ångslupbolag, och fortsätter trafikera linjen Göteborg - Klippan.

 

KUSTEN

Byggdes år 1857 hos Keillers Werkstad som ångslupen KUSTEN till Alex Keiller & Co, Göteborg.
Insatt i trafik mellan Göteborg - Klippan.

 

NECKEN

Byggd år 1859 hos Keillers Werkstad som ångslupen NECKEN till Alex Keiller & Co, Göteborg.
Insatt i trafik på linjen Skeppsbron - Klippan, Göteborg
Såld år 1865 till Göteborgs Ångslups AB, Göteborg.
Fortsatt trafik på traden Skeppsbron - Klippan, Göteborg.

Är 1867 säljs hon
till Trollhättan. Ombyggd till bogserbåt på Stallbacka kanal.

 

LÅNGEDRAG

Byggdes år 1865 hos Keillers Werkstad som ångslupen LÅNGEDRAG för Alex Keiller & Co, Göteborg.
Insatt i trafik på linjen Skeppsbron - Klippan - Långedrag, Göteborg.
År 1866 säljs hon till Göteborgs Ångslups AB, Göteborg med fortsatt trafik på linjen Skeppsbron – Långedrag. 
Såldes 1868 till Linköping. Döptes om till GRIPEN.
År 1907 såldes hon till grosshandlare Axel Samuelsson, Tranås.
Insatt i trafik på sjön Sommen.
Såldes senare till E Andersson, Kinda.

 

QVIBERG

Hon byggdes 1892 hos Halmstads Gjuteri och Mekaniska Verkstad, och döptes till NECKEN. År 1895 såldes hon till Sävenäs Trävaru AB och döptes om till QVIBERG, även kallad KIKHOSTAN och sattes in i trafik mellan Lilla Bommen och Kviberg. Hon blev utkonkurrerad av ångslupen GAMLESTADEN. Hon såldes 1905 till G Zetterberg i Jönköping och döptes om till GUSTAV.

 

GAMLESTADEN

Kom till Göteborg 1895. Hennes ursprung okänt. Hon sattes in i trafik mellan Lilla Bommen och Kviberg. Hon kallades även för KAFFEBRÄNNAREN. Redare fram till 1905 var Anders Gustav Andersson. När QVIBERG blev utkonkurrerad höjdes biljettpriserna från 10 till 15 öre. När spårvägen drogs fram till Kviberg lades GAMLESTADEN upp. 

 

Göteborgs Ångslups AB bildades 1865 för att få stadga på trafiken. År 1872 hade Ångslups AB råkat i oordning. För att få dom på rätt fot igen rekonstruerades ångslupsbolaget under namnet Göteborgs Nya Ångslups AB som under de följande årtiondena fick Skärgårds- och Långedragstrafiken som sitt verksamhetsfält, men i vars flotta ingick också 6 – 7 små ångslupar i lokaltrafik.

 

Ångslupar byggda i Göteborg

 

Större passagerarfärjor på Göta Älv

DAN BROSTRÖM


Foto: Lars-Olof Hansson

Byggd hos Bröderna Larssons Mekaniska verkstad, Kristinehamn.
Sjösatt vid varvet den 15 november 1962, och döpt till DAN BROSTRÖM, av fru Kerstin Wijk-Broström, dock utan den traditionella champagneflaskan. Byggnadskostnad 800.000 SEK.   
Levererades 1963, till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg. Trafik på traden Haket - Hisingstad (Lindholmen).   
Linjen utökas den 4 juni 1968, med att även anlöpa Sörhallsberget, detta p.g.a. att linjen Fiskhamnen - Sannegårdshamnen - Sörhallsberget lagts ned denna dag.   
Linjen ändras åter den 10 augusti 1979, till Haket - Hisingstad (Lindholmen) då trafiken inte riktigt blivit vad man tänkt sig.   
Såldes till AB Göteborg - Styrsö Skärgårdstrafik, Göteborg den 1 januari 1972, för 535.000 SEK. Fortsätter på samma trad, dock med glesare trafik.   
Trafiken på linjen Haket - Hisingstad (Lindholmen) nerlagd den 27 april 1990, då de nya Älvsnabben 1 och Älvsnabben 2 levereras och börjar trafikera älven.
Hon säljs år 1994 till Nya Stiftelsen Göteborgs Maritima Centrum, Göteborg. Används som entré till museet vid Packhuskajen.
466 pass.
 

 

DAVID CARNEGIE

Beställd år 1950 av Göteborgs hamnstyrelse, Göteborg, hos Falkenbergs Varv, för leverans den 15 maj 1951.   
Döpt till DAVID CARNEGIE, av Göteborgs stadsfullmäktiges ordförande Ernst Jungen vid en ceremoni vid Falkenbergs varv, den 15 maj 1951.   
Levererad till Göteborgs hamnstyrelse, Göteborg den 24 augusti 1951.   
Hon sattes in i trafik på leden Färjenäs - Klippan, Göteborg, den 10 september 1951   
Hon byggdes om 1962. Salongen på ena sidan tas bort och kapaciteten ökar då från 14 till 20 personbilar.  
Upplagd vid Hamnens varv på Ringön efter att Älvsborgsbron öppnats, i november 1967.
270 pass.
14 bilar.
I juni 1970 såldes hon till Mo och Domsjö AB, Husum för 106.000 SEK. Används för att bärga sjunket björktimmer vid fabrikerna i Husum och Örnsköldsviksdistriktet.

 

ELSA

Byggd år 1899 hos Göteborgs Mek. Verkstad för Göteborgs Nya Ångslups AB.
Såldes år 1917 till Ångslups AB Hisingen och får namnet GÖTAVERKEN.
Hon sattes in i trafik på linjen mellan Residensbron - T-kanalen tillsammans med Hisingen.
Inköps år 1918 av hamnstyrelsen och återfår namnet ELSA.
År 1933 såld till AB Bröderna Edman i Marstrand.
Uthyrd till Marstrands Nya Ångfartygs AB, Marstrand. Insatt i trafik på linjen Marstrand - Tjörn.
År 1938 såld till Axel Nordström Åmål  omdöpt till MYSINGEBADEN trafikerar hon Söderby brygga - Muskö i Stockholms södra skärgård.
År 1941 såld igen flera gånger och får namnet ELFSNABBEN och motoriseras 1948.
År 1963 kommer hon till Gränna och trafikerar Visingsö som RAN II, men flyttas senare till Västkusten och trafikerar linjen Lysekil - Fiskebäckskil.
År 1972 såld till N E Adamsson, Karlsborg.

 

ERIKSBERGSFÄRJAN

ERIKSBERGSFÄRJAN byggd 1943 hos Norderwerft Köser & Meyer, Hamburg, Tyskland som Mecklenburg, för byggnadsförvaltningen i Lübeck. Hon gick då i trafik som bilfärja mellan Travemünde och Priwall. När färjan 1951 köptes av Eriksberg gjordes en ombyggnad till personfärja. Tekniskt ett var hon en av de modernaste i landet och var utrustad med Voith – Schneiderpropellrar. Tack vare propellrarnas egenskaper behövdes inget roder, utan all manöver sköttes direkt från styrhytten. Hon kunde t ex köras i sidled med 3 knops fart. Fartygsinspektionen utfärdade passagerarcertifikat för färjan den 23 oktober 1951 och då för 521 passagerare vilket utökades den 11 mars 1961 i certifikatet att gälla för 698 passagerare. Varvet skötte transporterna över älven fram till våren 1967 då Styrsöbolaget tog över trafiken. Eriksberg ägde fortfarande färjan men Styrsöbolaget bemannade den och stod för driften. ERIKSBERG fortsatte sina turer morgon och kväll fram till den 26 augusti 1977 då trafiken lades ner. Hon lades upp vid varvet till försäljning, men inte förrän 1983 såldes hon till Stockholm. 1989 säljs hon till Restaurang Eriksbergsfärjan AB. Hösten 1989 avförs hon som fartyg.

 

EVA

Byggd år 1891 hos Ljunggrens Verkstad för C J Börjesson Karlskrona och gick huvudsakligen mellan Karlskrona och Lyckeby.
Blev okänt år omdöpt till TURISTEN.
År 1919 såld till Göteborgs Hamnstyrelse som gav henne namnet EVA och sattes in på linjen Frigången  - Färjenäs.
Såldes år 1923 till Storumans Trafik AB och återfick namnet TURISTEN. 
Trafikerade sjön Storuman fram till år 1930.
År 1933 såld till flottningsföreningen och ombyggdes till bogserbåt med namnet STOR-NILA.
År 1971 såld till Umeå 1973 fanns STOR-NILA i Kylören nära Nordmaling.

 

FÄRJAN 1

Levererad av Lindholmens Varv den 15 november 1914, till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg.
Trafik på linjen Fiskhamnen - Sannegårdshamnen.
Sista dagen i trafik den 19 september 1963.
575 pass.
6 personbilar.
Mellan 1964 – 1968 säljs hon till Göteborgs Mudder AB.
År 1968 säljs hon till Fartygsentreprenader AB i Marstrand, och år 1985 huggs hon upp.


 

 FÄRJAN 2/FÄRJENÄSFÄRJAN

Levererad den 1 mars 1874, av Eriksbergs Mekaniska Verkstad som FÄRJENÄSFÄRJAN.
Trafik på linjen Klippan - Färjenäs.   
Såldes till Göteborgs Hamnstyrelse och omdöpt till FÄRJAN 2, juni 1915.
Ombyggd och renoverad 1919.
Fram till 1893 hette skepparen på FÄRJENÄSFÄRJAN/Bonnafröjda Adolf Danielsson. Han efterträddes 1893 av Peter Theodor Pettersson som skeppare, verksam fram till 1928.
Såldes den 29 september 1928 till Maskinaffären Generator. Firman tog ur maskin och sålde skrovet till Trävaru AB N. Chr. Jenssen i Karlstad som använde henne som pråm för trävaror och bogserades dagligen mellan sågverket på Bergholmen till Orrholmen i Karlstad. Den kallades då för Lördagsglädje. Då trävarubolaget upphörde såldes FÄRJENÄSFÄRJAN till en privatperson i Skoghall som hade ett mudderverk, förmodligen till någon sorts "grej"-pråm, enligt utsago skulle den vid ett tillfälle ha kantrat och sjunkit i Vänern.

 

FÄRJAN 2/ LIDINGÖFÄRJAN 1

Byggd hos Södra Varfvets Plåtslageri, Stockholm.
Sjösatt den 16 januari 1907.   
Levererad i augusti 1907 som LIDINGÖFÄRJAN 1 till Lidingö Trafik AB, Lidingö. Trafikerar Ropsten - Islinge färjeläge med spårvagnar och passagerare. Hon läggs upp 1925 efter att Lidingöbron öppnats.
Hon såldes till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg den 7 augusti 1928 och omdöpt till FÄRJAN 2. Ombyggd vid Lödöse varv. Rälsen borttagen och däcket förstärkt.  
Insatt i trafik mellan Klippan och Färjenäs (Linje 1) den 18 december 1928.   
Hon såldes till Skrot & Avfallsprodukter, Göteborg den 10 november 1966 och byggdes om till pråm.

 

 FÄRJAN 3


Foto: J. C. Lund, Täby

Beställd av Göteborgs Hamnstyrelse den 19 december 1919, hos Motala Verkstad. Kontrakterad byggnadskostnad 184.000 kr.
Den 18 september 1920 provkörs hon på sjön Boren.   
Levererad till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, den 18 september 1920. Priset för färjan sänks med 200 kr på grund av försenad leverans. Varvet får dock fullt betalt eftersom färjan har högre effekt och mindre kolåtgång än som kontrakterats. Trafik på linjen Sänkverket - Hisingstad.   
Sattas i trafik 1927 på traden Fiskhamnen - Sandviken - Eriksberg - Fiskhamnen.
Färjan tar 196 passagerare.
Såld till Lundby Skeppsservice AB, Göteborg, 1968

 

FÄRJAN 4


Systerfartyg till FÄRJAN 3

Beställdes av Göteborgs Hamnstyrelse, den 19 december 1919, hos Motala Verkstad. Kontrakterad byggnadskostnad 184.000 kr.
Provtur på sjön Boren den 8 oktober 1920. Levererades den 18 oktober 1920, till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg.
Priset för färjan sänks med 400 kr på grund av försenad leverans med 69 dagar. Varvet får dock fullt betalt eftersom färjan har högre effekt och mindre kolåtgång än som kontrakterats.
Insatt i trafik på linjen Residensbron - T-kanalen (Linje 5).   
Byggdes om 1934. Nya styrhytter och salongsskott i teak samt tak över för- och akterdäck.   
Sista turen på linjen Residensbron – Götaverken gick den 2 juni 1954. Används istället som extrafärja på andra linjer i högtrafik.   
Ombyggd 1956. Styrhytterna förstoras i akterkant.   
Åter ordinarie färja på linjen Residensbron – Götaverken 1968.   
Upplagd vid Hamnens varv på Ringön den 31 juli 1970, då linjen Residensbron - Götaverken upphör.   
Färjan skänks till Sjöfartsmuseet i Göteborg, den 29 juni 1972.
196 pass.
I dag 100 pass.

 

FÄRJAN 5/VICTORIA

Levererad av Göteborgs Mekaniska Verkstad 1899, som VICTORIA till Göteborgs Nya Ångslups AB, Göteborg.
Trafik på linjen Sänkverket - Hisingstad.   
Hon såldes till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg år 1917.   
Hon döptes om till FÄRJAN 5, år 1920. Insatt på linjen Residensbron - Götaverken.
138 pass
År 1956 såldes hon till Andelsföreningen Smögens Bilfärja u p a, Smögen för 5.000 SEK.
1957 säljs hon till AB Göteborgs Torskmjölsfabrik, Göteborg och omdöpt till VICTORIA. Nedskuren till pråm. Transport av skrapfisk från Göteborgs fiskhamn till bolagets fabriker på Ängholmen och Malön.
I september 1972 säljs hon till Torsten Johannisson, Göteborg för skrotning.

 

FÄRJAN 6

Levererad av Brynäs varv, i oktober 1907, som LIDINGÖFÄRJAN 2 till Lidingö Trafik AB, Lidingö. Trafikerar Ropsten - Islinge färjeläge.   
Sätts in i trafik på traden Ropsten - Djursholm – Viggbyholm, 1925.   
Uthyrd till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, den 1 maj 1927, för 7.200 kr/år och omdöpt till FÄRJAN 6. Trafik på linjen Sänkverket - Hisingstad.   
Den 31 december 1928 såld hon till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg.   
1963 flyttas hon till linje 3 mellan Fiskhamnen - Sannegårdshamnen.   
Läggs upp vid Hamnens varv på Ringön som reservfärja den 1 januari 1966.
204 pass.
Såld 1967 till Hansson & Lundblom Motor AB, Göteborg för 12.000 SEK.
Såldes den 11 november 1998 till Rederi Stockholms Ström HB, Stockholm för 1,5 milj SEK och omdöpt till STOCKHOLMS STRÖM 3. Trafik på linjen Slussen - Fjäderholmarna samt charter.

 

 FÄRJAN 7


Foto: Leif Törne

Byggd 1893 hos William Lindbergs Verkstads- och Varfs AB, Stockholm
Levererades 1893 som SALTSJÖBADEN 2 till Jernvägs AB Stockholm.
År 1937 säljs hon till Stockholms Ångslups AB, Stockholm.
År 1938 säljs hon till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, i juni 1938, för 13.500 kr och omdöpt till FÄRJAN 7.
Används mest som reservfärja.
205 pass.

 

GRETA

Byggd år 1905 hos Kristinehamns Mekaniska Verkstad, Kristinehamn, som EXPRESS till Karlstads Ångslups AB, Karlstad.
Insatt i trafik på linjen Karlstad - Hammarön.
År 1914 säljs hon till Stockholms Ångslups AB, Stockholm och omdöpt till BRYNHILD
År 1919 säljs hon till Göteborgs hamnstyrelse, Göteborg, och inofficiellt omdöpt till "GRETA".
Insatt i trafik på linjen Resindensbron - Klaffbron.
År 1935 säljs hon till AB Skandinaviska Fartygsagenturen, Göteborg.
Samma år säljs hon till Frans Wilhelm Lundholm (firma Expressbyrån), Luleå. Trafik på traden Luleå - Gråsjälören.
År 1945 säljs hon till Johan August Johansson, Luleå och omdöpt till BRITT. Ombyggd till gruspråm.
År 1953 säljs hon till Mårten, Rolf och Gottfrid Lundström, Pitsund, Piteå och omdöpt till MERGO. Ombyggd till fiske- och fraktfartyg.
År 1965 säljs hon till dykaren Ulf Löfgren, Luleå. Ombyggd till dykarbåt.
År 1967 säljs hon på exekutiv auktion till Skandinaviska Banken och omdöpt till
ÅLFORS.
År 1968 säljs hon till Kjell Nyström, Luleå.
År 1972 säljs hon till AB Nyström & Hellströms Dyk & Bärgningsservice (Kjell Nyström), Luleå.

 

HISINGEN


Foto: Christer Samuelsson

Byggd år 1904 hos Göteborgs Mek. Verkstad för egen räkning i samband med flyttningen av varvet till Hisingen. Hon döptes till HISINGEN.
Övertogs i början av 1910-talet av Ångslups AB Hisingen och gick tillsammans med GÖTAVERKEN mellan Residensbron - T-kanalen.
Hyrdes år 1915 av Hamnstyrelsen som 1917 köper henne.
Trafikerar därefter mest linjen Fiskhamnen - Eriksberg, men gick även som reserv på de andra linjerna.
Ligger från mitten av 1950-talet mest upplagd och säljs 1960 till Ljungbergs Taxi på Styrsö.
Där motoriseras hon och får namnet VIKING och används som taxibåt på Styrsö tills mitten av 1990-talet.
Nu ligger hon som HILDA vid Gullbergskajen.

 

HUGO HAMMAR

Byggd hos Lödöse Varv, Lödöse.
Hon sjösattes den 18 december 1953. Döpt till HUGO HAMMAR, av fru Cyssie Hammar vid sjösättningen vid varvet.   
Levererades till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg, den 13 mars 1954. Byggnadskostnad 715.000 kr.   
Hon sattes in i trafik på traden Stora Bommen - Lundbyhamnen (Linje 5), den 2 juni 1954   
Flyttar till traden Haket - Sörhallsberget - Hisingstad - Haket (Linje 4), den 4 juni 1968.  
Hon flyttas tillbaka till traden Stora Bommen - Lundbyhamnen (Linje 5), den 27 oktober 1968.  
Hon läggs upp den 31 juli 1970, på Hamnens varv, Ringön efter att Linje 5 lagts ner.
Hon tog 397 pass.
Den 11 september 1973 såldes hon till Skrot & Avfallsprodukter, Göteborg.
År 1978 byggs hon om till transportfärja för lastbilar mellan Göteborg och södra skärgården. Hon döps om till GÖTA.
År 1980 säljs hon till Landskrona och döps om till BACKAFALL.
Hon säljs år 1996 till Agne Stjärnström, Landskrona.
År 2012 skrotas hon efter bärgning i Malmö hamn.

 

JOHN E OLSON


JOHN E OLSON efter sjösättning.

JOHN E OLSON, byggd hos Bröderna Larssons varv i Kristinehamn 1960, och levererades till Göteborgs Hamnstyrelse, Göteborg.
Hon sattes in i trafik på linjen Klippan – Färjenäs.
När Älvsborgsbron öppnas i november 1966, fortsätter färjan dock trafiken, men endast med gång- och cykeltrafikanter på morgnar och kvällar. 
Sista turen på Linjen Klippan – Färjenäs den 2 april 1967. Hon tog 20 personbilar eller 700 passagerare.
Därefter läggs hon upp vid Hamnens varv, Ringön för försäljning.
I juli 1968 byggdes hon om, och utrustas med en 17 meter hög kran med en 22 meter lång arm och drygt 20 tons lyftkapacitet.
Bl a var hon behjälplig vid POONA-katastrofen den 15 juli 1971 i Göteborgs hamn.
År 1985 säljs hon till Hallstavik.
Byter ägare några gånger innan hon hamnar hos Skanska Sverige AB i Stockholm.
1964 totalförstördes hela Bröderna Larssons varvsrörelse av en brand.

 

 

Se även Ångslupar byggda i Göteborg

 

 

Färjelinjerna

Linje 1 Klippan — Färjenäs
Person- och fordonstrafik
Trafiken har anor från 1632, då bönderna på Hisingssidan (då norsk) fick privilegier att ordna färjetrafik över älven. De första färjorna var roddfärjor, som så småningom ersattes med dragfärjor. Först 1874 levererade Eriksbergs Mekaniska Verkstad FÄRJENÄSFÄRJAN, en ångfärja på 25 bruttoton.
Insättandet av denna färja innebar givetvis en avsevärd förbättring för trafikanterna bl. a. därför att tidigare rodd- och dragfärjor inte kunnat användas vid hårt väder. Helt obesvärad av vädrets makter var dock inte den nya färjan och dess smeknamn ”Bonnafröjda”, namnet syftar på de besvärligheter, som hisingsbönderna hade med hästar och åkdon vid överfarter i hårt väder. FÄRJENÄSFÄRJAN döptes om till FÄRJAN 2 när Göteborgs Hamnstyrelse 1915 inköpte färjan. Efter en omfattande ombyggnad 1919 trafikerade Färjan 2 denna linje till 1928, då hon ersattes av en från Lidingö inköpt färja. Även denna erhöll namnet FÄRJAN 2 och trafikerade linjen till år 1966, då Älvsborgsbron togs i bruk och fartyget lades upp. Dessförinnan hade GHS [Göteborgs Hamnstyrelse] 1951 satt in den nya motorfärjan David Carnegie på samma linje för att bemästra det ökade trafikunderlaget, och 1960 måste ytterligare en motorfärja, John E Olson, tagas i bruk. Således trafikerade tre färjor samma linje.
Sedan den nya bron öppnats, trafikerades Linje 1 endast morgon och kväll. Färjan JOHN E OLSON ombesörjde denna trafik för cyklister och fotgängare till den 2 april 1967, då trafiken på den gamla färjeleden definitivt lades ner.

Linje 2 Fiskhamnen — Sandviken — Eriksberg
Persontrafik
FÄRJAN 3, som levererats av Motala Verkstad 1920 sattes in på linje 2 år 1927 och ersatte de slupar, som hittills upprätthållit förbindelsen. Då linje 3 slopades den 1 januari 1966 utsträcktes linje 2 till Sannegårdshamnen. Den 2 november 1968 upphörde linje 2 och Färjan 3 såldes.

Linje 3 Fiskhamnen — Sannegårdshamnen
Person- och fordonstrafik
Den ökade industrialiseringen av Hisingen medförde ett behov av fordonstransporter mellan Fiskhamnen och Sannegårdshamnen. FÄRJAN 1 levererades av Lindholmens varv i november 1914 och sattes i trafik på linje 3. Tillkomsten av Göta Älvbron 1939 och slopandet av avgiften på linje 1 år 1946 påverkade negativt linjens trafikunderlag, och från mitten av 1950-talet gick FÄRJAN 1 endast morgon och kväll. Den ersattes 1963 av FÄRJAN 6, som trafikerade linjen tills den upphörde den 1 januari 1966.

Linje 4 Sänkverket — Hisingstad (Haket — Lindholmen)
Persontrafik

Linje 5 Residensbron — T-kanalen (Stenpiren — Götaverken)
Persontrafik

Källor:
Landsarkivet
Sjöfartsmuseet
Alla våra Ångslupar, av C G Olsson & Gert Ekström
Götaverken 1841-1941, Jubileumsskrift nr 8

 


©Copyright 2011-2017 Morgan Lundberg
Senast uppdaterad 21 april 2017
 
hagmanstorp(at)hotmail.com
Byt ut at mot @